Queer Widowhood

Abstract

Huvuddelen av texten är en självbiografisk och poetisk beskrivning av min älskades död och mina queera möten med den mängd av normer kristna normer, heteronormer och så vidare som omger döden. Den introduceras av ett kontextualiserande förord med teoretiska reflektioner kring queer änkedom och sörjande. Texten är ett utdrag ur en längre självetnografisk och självfenomenografisk studie av queert patientskap, cancerdöd och änkedom. Att studien är självfenomenografisk innebär att min självetnografi inspireras av fenomenologisk metod och inriktas på frågor om förkroppsligande och affektivitet. Genom mitt betonande av queer änkedom och sörjande tar jag avstånd från den nyliberala, hälsonormativa och individualistiska kultur som fetischerar personlig lycka och kräver att vi bortser från sårbarhet, olycka och förlust. I linje med detta kopplar jag mina reflektioner och mitt poetiska, självbiografiska skrivande till queera undersökningar av negativa, dystra, sorgsna och mörka känslor och affektiviteter och följer queerforskaren Ann Cvetkovichs (2012) tes att detta att vila i sorgsenheten utan att kräva att den förvandlas eller uppfattas annorlunda kan öppna fruktbara möjligheter personligt, politiskt och teoretiskt. Jag ser också mina reflektioner och poetiska skrivande som queerfemme-nistiska, i enlighet med queerforskaren Ulrika Dahls (2014) tankar om femme som en feministisk figuration. Mitt sörjande formas av min queerfeminina kärlek till min älskades queermaskulinitet kärlek till min älskades queermaskulinitet och även av vårt gemensamma, feministiska engagemang och sökande efter queerfeministiska materialistiska filosofiska alternativ till de ontologier kring livet och döden som utvecklats av kristendomen och dualistiska traditioner i västerländsk filosofi.