När begäret går överstyr:

Den skeva gosseskildringen i ljuset av skräckromantiken i Viktor Rydbergs Singoalla

Abstract

I denna artikel prövas en läsning av Viktor Rydbergs Singoalla ur ett skevperspektiv. Fokus sätts på barnkonstruktionen i texten. Singoalla presenteras som en hybrid- roman med skräckromantiska inslag, vilket påverkar hur karaktären Sorgbarn, sonen till huvudprotagonisterna Singoalla och Erland, konstrueras. Genom att det skräckromantiska lyfts fram diskuteras Sorgbarn som en skev gestalt som avviker från den idealistiska norm utifrån vilken barnframställningen i Rydbergs litterära produktion annars konstrueras. Med Sorgbarns skevhet avses att han,

till skillnad från de idealiserade barngestalterna i Rydbergs övriga författarskap, förmedlar och genererar begär som inte låter sig harmoniskt integreras i hand- lingen. Gossens skevhet diskuteras i relation till det kusliga, det monstruösa och queera begär. Sorgbarns blotta närvaro i sin far Erlands slott leder till ett förfall av Erlands psyke, vilket i denna artikel diskuteras genom Freuds husmetafor. Romanen läses som en text som handlar om att förlora kontrollen över begär, förmedlade och genererade genom pojkkroppen.