Queering Development in Homotransnationalist Times

A Postcolonial Reading of LGBTIQ Inclusive Development Agendas

Abstract

Artikeln behandlar det ökade intresset för LHBTIQ-rättigheter inom den så kallade ”utvecklingsindustrin”. Särskilt belyses den inflytelserika roll som EUropeiska LHBTIQ-organisationer och LHBTIQ-identifierade utvecklingsarbetare har spelat, och spelar, när det gäller att ”queera” utvecklingssamarbete och utvecklingspolicyn. Genom att sammankoppla idéer från postkoloniala och ”radikala” utvecklingsstudier (Baaz 2005; Kothari 2005; Kothari red. 2005; Kapoor 2008) med queera diskussioner om ”imperialistiska” och ”nykoloniala” implikationer för transnationell LHBTIQ-politik (Puar 2007; Haritaworn m.fl. 2008; Rao 2015), undersöker artikeln hur och på vilka sätt som ”queera agendor” sammanblandas med ”projekt” för utveckling, i synnerhet i deras rasifierade former. Genom att granska queera utvecklingsagendors bredare politiska kontexter analyserar artikeln hur nya versioner av EUropeisk sexuell exceptionalism skapas och samverkar med homotransnationalistiska policyn och LHBTIQ-inriktade utvecklingsstrategier. Det framkommer att LHBTIQ-inkluderande utvecklingsstrategier således inte bara löper risk att medverka i skapandet av en ny temporal-spatial uppdelning i ett ”sexuellt utvecklat” EUropa/Väst, som får bära ”bördan” att ”utveckla” och ”modernisera” de sexuellt ”efterblivna”, och den ”homofoba” resten. Dessutom beskrivs hur ”queert” begär efter utveckling ofta präglas av ”homonostalgiska” antaganden och narrationer. Genom att betrakta utveckling som en ytterst paradoxal process, fylld av såväl hegemoniska som oppositionella och subversiva praktiker, av sfärer av misslyckanden och ”slirande” (Bhabha 1994) avslutar jag emellertid artikeln med att belysa hur (LHBTIQ-inkluderande) utvecklingsplaner kan användas, och faktiskt används, för dekoloniala och mothegemoniska syften.