Even Your Queer Reading Is White

Vivek Shraya’s Poetic Justice

Abstract

Rasism är oupplösligt förenad med queer politik. Den övervägande vitheten hos etablerade queera gemenskaper i västerländska, sekulära kontexter riktar uppmärk- samheten på det akuta behovet av att beakta hur vit makt skadar rasiferade queera personer. Vivek Shraya är en transkönad, sydasiatisk kanadensisk konstnär, vars mulitdisciplinära kreativa praktik och stora litterära produktion är ytterst värdefull i tider av omfattande systemiskt förtryck och vardagsgrymhet (Vivekshraya.com 2016). Shrayas senaste diktsamling, even this page is white (2016), är en djupt känd utmaning mot den rasism som kännetecknar vita bosättares koloniala ideologier i Turtle Island. Shrayas poesi slår sönder fernissan av ett tänkt artigt, fredligt och pit- toreskt ”Kanada” som inte är vanprytt av rasism. Genom att diskutera vithet som en ekonomisk, strukturell och förkroppsligad form av sexuellt kapital, krossar författaren illusionen av en queergemenskap som inte är genomsyrat av vitmaktideologi. Rasistiska påbud vad gäller vilkas estetik och kroppar konstrueras som ”riktigt” queera och förtjänta av kärlek, skapar skenbart feministiska och queera ”gemen- skaper” av normativ och hyllad vithet. even this page is white är en rik blandning av queer anti-kolonial konst, en prosaisk form av politik som vägrar inblandning med förtryck. Shrayas begåvning ligger i att sammansmälta den poetiska formens estetik med en affektiv politisk diskurs som utmanar rasismens skrämmande våld. even this page is white konfronterar djärvt vithet och förnekar nyorientalistiska for- mer av mångkulturella spektakel och de äcklande plattityderna om ”mångfald” som används för att undvika frågor om systemiskt förtryck. Som litterärt verk bryter even this page is white upp den helgjutna systemiska rasism som strukturerar poesikanon och ”queera läsningar” av ”queer litteratur” som i själva verket är vita läsningar av vit litteratur. Shrayas stora litterära skicklighet, konstnärliga empati och politiska målmedvetenhet påminner om Audre Lordes poesi, Lorde som en gång skrev: ”Jag är avsiktlig och inte rädd för något.”